Den stackars mjölkpigan gick med på det i desperation. Men på deras bröllopsnatt hände något hemskt som gjorde henne förskräckt. 😱😲
Den stackars flickan var bara tjugo år gammal. Hennes händer luktade mjölk och hö, och hennes stövlar var knappt torra av leran. Hon bodde i ett gammalt trähus med sin sjuka mor. Hennes far satt i fängelse på grund av skulder han inte kunde betala.
Det gick diverse rykten i byn, men faktum kvarstod: det fanns ingen familjeförsörjare, inga pengar, och ibland hade de verkligen ingenting att äta.
Modern blev svagare för varje månad som gick. Mediciner var dyra. Flickan steg upp före gryningen och arbetade på gården tills det blev mörkt, men det räckte knappt till att köpa bröd. Ibland satt hon vid fönstret och tittade bara ut på vägen, osäker på vad hon skulle göra härnäst.
Och det var i det ögonblicket som en rik man dök upp i deras liv. Han var omkring fyrtio. Han hade en dyr kostym, en dyr bil och den tunga blicken hos en man van vid att bli accepterad.
Han kom till deras hus och sa lugnt, nästan likgiltigt:
”Jag ska hjälpa din far att komma ut tidigt. Jag ska betala av hans skulder. Din familj kommer aldrig att sakna något igen. Gift dig bara med mig och föd mig en son. Jag dör ändå om ett år.”
Han talade som om han diskuterade att köpa mark.
Flickan var tyst. Hon tittade på hans ansikte, på hans självförtroende, och tyckte plötsligt synd om honom. Fyrtio år gammal. Rik. Och fortfarande ensam. Han upprepade att läkarna hade gett honom högst ett år.
Flickan höll med. Inte på grund av pengarna – det var vad hon sa till sig själv. Han kommer att dö om ett år ändå. Och hennes far kommer att komma ut, och hennes mor kommer att få behandling. Vad hade hon att förlora?
Bröllopet var snabbt och tyst.
Men på bröllopsnatten hände något med flickan som fullständigt förskräckte henne, och nästa morgon flydde hon huset. 😨😲
När hennes man somnade kunde flickan inte sova. Huset verkade konstigt och kallt. Hon reste sig för att gå nerför korridoren och såg av misstag ett ljus på kontoret. Dörren stod en aning på glänt.
Papper låg på skrivbordet.
Hon hade inte tänkt läsa någon annans dokument. Men hennes blick fastnade vid bekanta ord. Datum. Underskrift. Klinikens sigill.
Hon närmade sig långsamt.
Det var ett läkarutlåtande. Flera månader sedan. Svart på vitt: tillfredsställande hälsa. Gynnsam prognos. Inte ett ord om en obotlig sjukdom.
I närheten låg ett annat dokument – ett kontrakt med en advokat. Vid ett barns födelse skulle all egendom tillfalla arvingen. Om det inte blev något barn skulle äktenskapet ogiltigförklaras inom ett år, och hon skulle bli utan någonting kvar.
Som det senare visade sig hade en förmögen släkting till honom dött och lämnat honom all sin egendom, men på ett villkor: han var tvungen att bli pappa inom ett år.
Hon hade blivit utnyttjad och bedrogen, hennes medlidande utnyttjat, och sedan kastad ut på gatan som en oönskad ägodel.